söndag 12 februari 2017

Varning för Amnesty

Ulf Bjerén skriver om Amnestys senaste "rapport"

Amnesty International kom nyligen med en rapport, Människoslakteriet. De hävdar att fem till tretton tusen människor avrättats i ett fängelse norr om Damaskus mellan september 2011 och december 2015. Detta låter ju förskräckligt och tveklöst stärker det mångas bild av en brutal diktator Assad.

Kruxet är bara att rapporten är vetenskapligt undermålig och saknar tillstymmelse till bevis. Den är framtagen i Storbritannien och bygger på uppskattningar och extrapolleringar.

Amnesty skriver själva att de inte besökt Syrien och att de flesta intervjuade finns i södra Turkiet. Dokumentation i form av namn eller listor på människor som avrättats saknas helt. Alltså rör det sig om odokumenterade påståenden av regeringsmotståndare.

Det första att komma ihåg när det gäller kriget i Syrien är att det inte varit något krig om inte USA-regimen bestämt sig för att destabilisera landet och angripit det med över hela världen hopsamlade terroristiska arméer. Detta är väldokumenterat men föga känt bland allmänheten på grund av medias och politikers intressestyrda faktaresistens.

I propagandan för att skapa acceptans för det vidriga övergreppet har Amnesty och andra västbaserade så kallade NGO-er spelat en viktig roll.

Låt oss rekapitulera några tidigare exempel på Amnestys roll i krigsförberedande propaganda:

I förspelet till Kuwaitkriget 1990 vittnade dottern till Kuwaits FN-ambassadör som anonym sjuksköterska inför ett kongressutskott om hur irakiska soldater dragit ut prematura spädbarn ur kuvöserna på ett sjukhus.

Uppgifterna spreds först av Amnesty och sedan av PR-byrån Hill & Knowlton. De gick ut i internationella media men var en iscensatt bluff. Det så kallade vittnet hade inte ens befunnit sig i Kuwait utan på en skola i Washington.

Propagandan banade väg för missilerna mot Iraks civila infrastruktur vilket var början på det ödeläggande kriget och sanktionerna mot Irak.

Amnestys överdrivna rapport om en förestående massaker i Benghazi i Libyen 2011 liksom det fantasifulla påståendet att Libyens regering delade ut potenshöjande medel för massvåldtäkter som spreds av organisationen var ren krigspropaganda utan verklighetsanknytning.

Den propagandan gjorde det möjligt att neutralisera stora delar av krigsmotståndet i väst och utlösa Natos bombkrig mot Libyen som förstörde infrastrukturen i Afrikas mest välmående land och skapade bestående kaos och misär.

En organisation som Amnesty påminner om missionärerna under den koloniala eran. Individuell välgörenhet och den prestige den skapar utnyttjas av ledningen under inflytande av imperialistiska maktcentra till att legitimera grymma övergrepp på hela länder och folk.

Ulf Bjerén