fredag 25 oktober 2013

Demokrati i mediavärlden

Jag läste i Proletären (papperstidningen) att Morales i Bolivia sagt att det är dags att sätta stopp för det koloniala medieinflytandet. Innebär det att han är nästa man på hemsk diktator-listan?

I Venezuela läste jag att typ 95% av media stod på högerns sida i de senaste valen. Högerns presidentkandidat Capriles var i princip inte utanför TV-rutan 1 sekund under hela valkampanjen. Ändå blev det en jättegrej när regeringen där stängde en kanal som uppmanat folk att mörda Chavez. Diktaturfasoner sa man. En statlig TV-kanal fanns som förutsattes skulle stödja regeringen. Chavez försöker styra media hette det då. Demokrati är det bara när stormrika högerinriktade mediebolag får styra.

Är det likadant i Sverige? Bonnier och vem mer styr media här? Nätet är bra på det sättet. Det är inte så lätt att styra. Dessutom har ju flera länders TV och tidningar nätsiter på flera språk. Vilket kan vara bra då satellitbolagen har en tendens att stänga ner kanaler som stör agendan. Senast när man stängde ner Iranska PressTV som i gengäld finns på nätet.

Fast även nätet har haft sina regleringar som när FB tog bort en sida om Syrienkriget när antalet följare blev för stort. Dock inte i närheten av de största. Dessutom finns indikationer på att Syrisk televisions sida stoppats och saboterats vid ett flertal tillfällen. Inte konstigt eftersom västTV ( även SVT) använt deras filmmaterial vid ett flertal tillfällen. Klippt för att passa propagandan här naturligtvis.

Sen har vi Kongo Kinshasa med folkvald regering. Ett av världens rikaste länder. Ja ni läste rätt. Vad gäller råvaror alltså. Ändå är människorna där några av världens fattigaste. Där pågår ett krig. Inbördeskrig sägs det, med "rebeller" som verkar bete sig som de i Syrien. Situationen där är om man ska tro det lilla som kommer fram värre än i Syrien. Ändå knappt ett ord om det i våra media. Kongo lär ha råvarorna till våra datorer och mobiler och dessa verkar flyta ut ur landet obehindrat. Är det ett proxykrig liknande det i Syrien som pågår där också? Detta för att få billig tillgång till råvaror? Vilka förser annars "rebellerna" med vapen? Läs om det på Folket i Bild .

Varför befinner sig detta fruktansvärda krig i nästan total mediaskugga?

onsdag 2 oktober 2013

Nej till NATO

Ett inlägg från Annicka Engblom (M) angående NATO-medlemskap i Blekinge läns tidning blev besvarat av Ulf Bjerén från Folket i Bild. Jag publicerar inläggen nedan. Annicka Engbloms inlägg först. Från 2013-09-28

Sverige borde gå med i Nato

För en vecka sedan avslutades Northern Coasts, NOCO 2013, ett marint multinationellt samarbete där EU- och Nato-länder genomför övningar i södra och mellersta Östersjön.

Övningen har bedrivits sedan 2007 och totalt deltog ett 35-tal fartyg, 10 helikoptrar och fler än 2500 soldater och sjömän från 14 olika nationer. I år stod Sverige för värdskapet och Sjöstridsskolans ledning i Karlskrona för planeringen. Övningen blev mycket lyckad.

Northern Coasts var ingen Nato-övning, även om vissa påstod detta och ordnade en demonstration. Jag undrar vad man tror sig vinna på denna överdramatisering av Sveriges relation till Nato. Som vill vända på foten och låta andra länder i vår omvärld sköta det riskfyllda fredsarbetet. Det är inte att ta ansvar. Det leder fel.

Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra länder och både Nato- och EU-länder, vilka i stor utsträckning är en och samma sak, är våra viktigaste samarbetspartners i det avseendet. Vi behöver sålunda mer av samarbete, inte mindre.

Nato av i dag har som organisation utvecklats sedan tillkomsten under kalla kriget, då fokus låg på eget försvar och det fanns en motvikt och synlig motståndare i form av främst Warszawapakten. I dag har gränser gradvis suddats ut och hotbilden blivit alltmer komplex. Det ensidiga försvarsperspektivet har ersatts av internationell hantering av oroshärdar och kriser, främst på uppdrag av FN, samt av återuppbyggnad av samhällen i postkonflikt.

Sverige har en viktig både försvars-, utrikespolitisk och solidarisk roll i dessa operationer. Inte för att det är just Nato som är engagerade – utan för att dessa insatser bidrar till främjande av fred. Inte minst är det för vår del viktigt att behålla och stärka banden med de nordiska och baltiska Nato-medlemmarna. Sverige och Finland är viktiga partners till Nato och vår närhet till öst gör det än mer betydelsefullt med en gemensam strategi framåt.

Som ledamot i försvarsutskottet är det en självklarhet att vi ska ha ett öppet och inkluderande förhållningssätt till Nato. Som moderat är min egen uppfattning är klar. Sverige bör gå med i Nato som fullvärdig medlem. Sveriges engagemang i Afghanistan, i Bosnien, Kosovo och över Libyen visar att vårt land gör skillnad. Vi utför uppgiften på ett sätt som väcker respekt samtidigt som vi utvecklar vårt eget försvar på hemmaplan. Sverige ska tillsammans med nordiska länder, med EU, Nato och FN ta sitt ansvar även i framtiden. Att ställa sig utanför och låtsas som att världen är fri från komplexitet och konflikter är naturligtvis en alternativ väg. Men är det rätt att göra så?

Är det moraliskt försvarbart att vandra sin egen väg när andra länder tillsammans agerar för att främja fred och stabilitet? Svaret bör vara entydigt nej. Vi har kunskapen. Vi har kompetensen. Vi räddar liv. Övningar som Northern Coasts utgör utmärkta tillfällen att bygga vidare på denna anda av kompetensutbyte, samförstånd och samarbete.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet

Replik från Ulf Bjerén kom 2013-10-01.

Bryt med krigsalliansen Nato

Tack Annicka Engblom för ditt inlägg där du förespråkar svensk Natoanslutning (28/9). Det ger mig tillfälle att avslöja den verklighet du döljer med din retorik. Krig är fred! förkunnade Sanningsministeriet i George Orwells dystopi 1984. Det har bärighet på den officiösa propaganda och skönmålning av krig som du förmedlar.

Inte en enda gång nämner du nämligen ordet krig i ditt inlägg om Nato, den organisation vars ledande makter ligger bakom de flesta krig i världen. Med falskt nyspråk kallar du krigen för fredsarbete, insatser och engagemang.

Du skriver om vårt engagemang i Kosovo, Afghanistan och Libyen som du menar gör skillnad och som du påstår väcker respekt. Det är upprörande då dessa länder efter Natos angreppskrig i verkligheten är blödande sår.

I Kosovo styr maffiagrupper som profiterar på organ- och vapenhandel, trafficking och knark med stöd av USA:s största bas i Europa, Camp Bondsteel. Den etniska rensningen av serber fullbordas nu under Natos överinseende.

Afghanistan har under Nato-Isafs ockupation blivit en stat där hälften av ekonomin är opiumhandel. Landet befinner sig i ett moras av laglöshet och korruption. I flera år förnekades officiellt att Sverige ens var i krig och regeringen ljög om att FN hade bjudit in till ockupationen. Libyen var en välfärdsstat vars infrastruktur slogs sönder av Natos bombflyg. Svenska Jas Gripen stod för en betydande del av målrekognoseringen. Så visst gör vi skillnad, för att använda den nya modeklyschan i militaristernas unkna och andefattiga retorik.

Libyen är nu en klientstat, trots oljerikedomarna, styrd av rivaliserande Al Qaidafraktioner. De använder vapen de fick av Nato med uppgift att störta den lagliga regeringen till förtryck efter religiösa linjer samt att underminera andra stater i Afrika och bidra till den väststödda terrorn mot folket i Syrien.

Det är skrämmande och betecknande för debattnivån hur du som ledamot av Försvarsutskottet kan använda Sveriges deltagande i dessa vidriga krig och ockupationer som argument för anslutning till Nato.

Tolv Natoländer, däribland stormakterna USA och Tyskland, och tre Partnerskapländer övar fredsframtvingande åtgärder (=krig) i det fiktiva landet Bogaland i ett scenario som liknar det i Syrien. Och de gör det med Sverige som värd och på svenskt territorium!

Med spetsfundigheter om att Northern Coasts inte är en Natoövning söker Natoförespråkare avleda uppmärksamheten från Sveriges deltagande i dylika aggressiva krigsövningar, vars strategiska mål i vår del av världen i slutänden är grannen Ryssland.

Kalla inte Nato en försvarsallians och fredsorganisation. Bedra inte godhjärtade människor med att spela ut humanitära kort för att rättfärdiga anfallskrig, massmord och massförstörelse när det egentliga syftet är dominans och profit.

En politik för säkerhetspolitisk stabilitet och avspänning i vår del av världen vore att avbryta Sveriges samarbete med krigsalliansen Nato. Svenska folket har inget att vinna på att Sverige går med i denna aggressiva pakt.

Ulf Bjerén
Karlskrona