tisdag 31 december 2013

Förbud mot att ge till de fattiga...re?!?

En professor Bo Rothstein förordar att vi ska förbjudas ge till "tiggare" som sitter utanför systembolag och dagligvaruaffärer. Vi har alla olika valmöjligheter enligt dagens "nyliberala" propagandamaskin. Dessa människor har alltså valt att sitta på stan och be mig och andra förbipasserande om våra småmynt. Ett val de troligen gjort bland ett antal ändå sämre alternativ.

Detta är människor som sitter och ber mig personligen om pengar. Vem är jag att sätta mig på en hög pidestal och med en en massa teoretiska och empatilösa tramsargument förneka dem den extra tiokronan som ligger och skräpar i fickan? Jag tror inte för ett ögonblick att det är givarna som förlänger deras lidande. Det är dessutom historiskt dokumenterat att de som ger mest i dessa situationer är människor som också är fattiga och själva i en framtid kan bli sittandes på detta sätt. I alla fall om dagens politiker och överklass får som de vill. Trygghetssystemet håller ju stadigt på att monteras ner inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Europa blir fort och säkert en allt sämre plats att leva på. Vi har alla sett rapporterna från Grekland, Spanien, Portugal m.m. Större delen av Östeuropa är ett ekonomiskt kaos. Tiggarna är den tydligaste påminnelsen om denna utveckling och om att den kryper allt närmare vår egen lilla ankdamm. Det kan vi inte förhindra med en massa regler som ändå bara syftar till att sopa problemet under mattan.

Så vad än Stefan Lindgren och Bo Rothstein tycker så kommer jag att fortsätta lägga lägga en slant i dessa människors skålar om jag har någon i fickan. Detta utan minsta dåligt samvete. Om vi kan vända den trend som idag går i Europa, kommer tiggarna att försvinna, om inte kommer de att öka oavsett vilka regler som gäller. Försök istället fundera ut hur vi ska lyckas vända på detta. Stefan Lindgren - jag vet att du är en tänkare. Demonstrationer och strejker kan vara en bra början.

Tiggarna behövs alltså för att påminna oss om hur det är ställt i världen. Av ovanstående länkade artiklar att döma är det framförallt de lite mer bemedlade som verkar behöva påminnas. Jag tror inte att varken Stefan Lindgren eller Bo Rothstein tillhör samhällets ekonomiska bottenskikt.

Tycker ni inte om att se tiggare. Kämpa då för ett bättre samhälle.

fredag 15 november 2013

Vad hände i Kampuchea?

Ulf Bjerén från Blekinge har skrivit några gästblogginlägg i jinge.se där han skriver om demoniseringskampanjen mot de Röda Kmererna i Kampuchea på slutet av 70-talet.

Hur det förhöll sig med deras terror ska jag låta vara osagt eftersom det inte finns någon tillförlitlig dokumentation om den saken. Det jag vet är dock att USA anföll Kampuchea genom att i våg efter våg flyga över Kampucheas landsbygd och sprida sina kemikalier, napalm och bomber över landsbygdsbefolkningen. En krigskampanj som bara syftade till att döda så mycket människor som möjligt och fördriva resten in till städerna. Alltså att rensa landsbygden från folk. Detta dödande är dokumenterat.

Det är också dokumenterat att de Röda Kmererna huvudsakligen byggdes av överlevande från dessa bombningar. Människor som fått hela sin tillvaro uppryckt med rötterna. Deras hem var utplånade. Alla deras framtidsplaner var borta. Deras anhöriga och vänner fanns inte längre och de hade med egna ögon sett dessa brinna upp i napalmlågorna.

Att det förekom våld är ju ganska klart. Det var en bonderevolution som pågick, inte en tebjudning. Dessutom av människor som på grund av USAs terror var fyllda av obeskrivlig sorg, skräck och hat. Att tro att människor med dessa upplevelser i bagaget inte skulle kunna gå överstyr är knappast realistiskt. Huruvida det var mer eller mindre våldsamt än i Vietnam med samma typ av erfarenheter ska vi låta vara osagt.

Vad demoniseringen anbelangar så får vi inte glömma att Kampuchea valde att inte liera sig med någon. Varken Sovjet eller någon annan. Deras Prins Sihanouk hade bott i Kina under hela sin exil. Det fanns alltså en rädsla från Vietnam att Kampuchea skulle liera sig med Kina som även strax därefter anföll Vietnam. Vietnam som i sin tur var på väg mot Comecon valde därför att gå in i Kampuchea med militär. Sovjet och Vietnam startade då en demoniseringskampanj för att motivera sitt intrång. USA som i sin tur hade intresse av att deras egna terrorbombningar föll i glömska var naturligtvis inte sena att haka på och därmed också hela västsamfundet. Man måste säga att de lyckades. Vem tänker idag på USAs terrorbombningar?

Detta beskrivs i artikeln "Vad hände i Kampuchea" och en uppföljare om demoniseringskampanjer kom strax därefter i "Terroristerna och vänsterns svek" .

Detta kan ju också jämföras med de demoniseringar om Libyen och nu senast om Syrien som pågår i västmedia.

Jag kan för övrigt rekommendera att läsa den även i övrigt alldeles utmärkta bloggen jinge.se .

fredag 25 oktober 2013

Demokrati i mediavärlden

Jag läste i Proletären (papperstidningen) att Morales i Bolivia sagt att det är dags att sätta stopp för det koloniala medieinflytandet. Innebär det att han är nästa man på hemsk diktator-listan?

I Venezuela läste jag att typ 95% av media stod på högerns sida i de senaste valen. Högerns presidentkandidat Capriles var i princip inte utanför TV-rutan 1 sekund under hela valkampanjen. Ändå blev det en jättegrej när regeringen där stängde en kanal som uppmanat folk att mörda Chavez. Diktaturfasoner sa man. En statlig TV-kanal fanns som förutsattes skulle stödja regeringen. Chavez försöker styra media hette det då. Demokrati är det bara när stormrika högerinriktade mediebolag får styra.

Är det likadant i Sverige? Bonnier och vem mer styr media här? Nätet är bra på det sättet. Det är inte så lätt att styra. Dessutom har ju flera länders TV och tidningar nätsiter på flera språk. Vilket kan vara bra då satellitbolagen har en tendens att stänga ner kanaler som stör agendan. Senast när man stängde ner Iranska PressTV som i gengäld finns på nätet.

Fast även nätet har haft sina regleringar som när FB tog bort en sida om Syrienkriget när antalet följare blev för stort. Dock inte i närheten av de största. Dessutom finns indikationer på att Syrisk televisions sida stoppats och saboterats vid ett flertal tillfällen. Inte konstigt eftersom västTV ( även SVT) använt deras filmmaterial vid ett flertal tillfällen. Klippt för att passa propagandan här naturligtvis.

Sen har vi Kongo Kinshasa med folkvald regering. Ett av världens rikaste länder. Ja ni läste rätt. Vad gäller råvaror alltså. Ändå är människorna där några av världens fattigaste. Där pågår ett krig. Inbördeskrig sägs det, med "rebeller" som verkar bete sig som de i Syrien. Situationen där är om man ska tro det lilla som kommer fram värre än i Syrien. Ändå knappt ett ord om det i våra media. Kongo lär ha råvarorna till våra datorer och mobiler och dessa verkar flyta ut ur landet obehindrat. Är det ett proxykrig liknande det i Syrien som pågår där också? Detta för att få billig tillgång till råvaror? Vilka förser annars "rebellerna" med vapen? Läs om det på Folket i Bild .

Varför befinner sig detta fruktansvärda krig i nästan total mediaskugga?

onsdag 2 oktober 2013

Nej till NATO

Ett inlägg från Annicka Engblom (M) angående NATO-medlemskap i Blekinge läns tidning blev besvarat av Ulf Bjerén från Folket i Bild. Jag publicerar inläggen nedan. Annicka Engbloms inlägg först. Från 2013-09-28

Sverige borde gå med i Nato

För en vecka sedan avslutades Northern Coasts, NOCO 2013, ett marint multinationellt samarbete där EU- och Nato-länder genomför övningar i södra och mellersta Östersjön.

Övningen har bedrivits sedan 2007 och totalt deltog ett 35-tal fartyg, 10 helikoptrar och fler än 2500 soldater och sjömän från 14 olika nationer. I år stod Sverige för värdskapet och Sjöstridsskolans ledning i Karlskrona för planeringen. Övningen blev mycket lyckad.

Northern Coasts var ingen Nato-övning, även om vissa påstod detta och ordnade en demonstration. Jag undrar vad man tror sig vinna på denna överdramatisering av Sveriges relation till Nato. Som vill vända på foten och låta andra länder i vår omvärld sköta det riskfyllda fredsarbetet. Det är inte att ta ansvar. Det leder fel.

Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra länder och både Nato- och EU-länder, vilka i stor utsträckning är en och samma sak, är våra viktigaste samarbetspartners i det avseendet. Vi behöver sålunda mer av samarbete, inte mindre.

Nato av i dag har som organisation utvecklats sedan tillkomsten under kalla kriget, då fokus låg på eget försvar och det fanns en motvikt och synlig motståndare i form av främst Warszawapakten. I dag har gränser gradvis suddats ut och hotbilden blivit alltmer komplex. Det ensidiga försvarsperspektivet har ersatts av internationell hantering av oroshärdar och kriser, främst på uppdrag av FN, samt av återuppbyggnad av samhällen i postkonflikt.

Sverige har en viktig både försvars-, utrikespolitisk och solidarisk roll i dessa operationer. Inte för att det är just Nato som är engagerade – utan för att dessa insatser bidrar till främjande av fred. Inte minst är det för vår del viktigt att behålla och stärka banden med de nordiska och baltiska Nato-medlemmarna. Sverige och Finland är viktiga partners till Nato och vår närhet till öst gör det än mer betydelsefullt med en gemensam strategi framåt.

Som ledamot i försvarsutskottet är det en självklarhet att vi ska ha ett öppet och inkluderande förhållningssätt till Nato. Som moderat är min egen uppfattning är klar. Sverige bör gå med i Nato som fullvärdig medlem. Sveriges engagemang i Afghanistan, i Bosnien, Kosovo och över Libyen visar att vårt land gör skillnad. Vi utför uppgiften på ett sätt som väcker respekt samtidigt som vi utvecklar vårt eget försvar på hemmaplan. Sverige ska tillsammans med nordiska länder, med EU, Nato och FN ta sitt ansvar även i framtiden. Att ställa sig utanför och låtsas som att världen är fri från komplexitet och konflikter är naturligtvis en alternativ väg. Men är det rätt att göra så?

Är det moraliskt försvarbart att vandra sin egen väg när andra länder tillsammans agerar för att främja fred och stabilitet? Svaret bör vara entydigt nej. Vi har kunskapen. Vi har kompetensen. Vi räddar liv. Övningar som Northern Coasts utgör utmärkta tillfällen att bygga vidare på denna anda av kompetensutbyte, samförstånd och samarbete.

Annicka Engblom (M)
Riksdagsledamot Blekinge
Ledamot Försvarsutskottet

Replik från Ulf Bjerén kom 2013-10-01.

Bryt med krigsalliansen Nato

Tack Annicka Engblom för ditt inlägg där du förespråkar svensk Natoanslutning (28/9). Det ger mig tillfälle att avslöja den verklighet du döljer med din retorik. Krig är fred! förkunnade Sanningsministeriet i George Orwells dystopi 1984. Det har bärighet på den officiösa propaganda och skönmålning av krig som du förmedlar.

Inte en enda gång nämner du nämligen ordet krig i ditt inlägg om Nato, den organisation vars ledande makter ligger bakom de flesta krig i världen. Med falskt nyspråk kallar du krigen för fredsarbete, insatser och engagemang.

Du skriver om vårt engagemang i Kosovo, Afghanistan och Libyen som du menar gör skillnad och som du påstår väcker respekt. Det är upprörande då dessa länder efter Natos angreppskrig i verkligheten är blödande sår.

I Kosovo styr maffiagrupper som profiterar på organ- och vapenhandel, trafficking och knark med stöd av USA:s största bas i Europa, Camp Bondsteel. Den etniska rensningen av serber fullbordas nu under Natos överinseende.

Afghanistan har under Nato-Isafs ockupation blivit en stat där hälften av ekonomin är opiumhandel. Landet befinner sig i ett moras av laglöshet och korruption. I flera år förnekades officiellt att Sverige ens var i krig och regeringen ljög om att FN hade bjudit in till ockupationen. Libyen var en välfärdsstat vars infrastruktur slogs sönder av Natos bombflyg. Svenska Jas Gripen stod för en betydande del av målrekognoseringen. Så visst gör vi skillnad, för att använda den nya modeklyschan i militaristernas unkna och andefattiga retorik.

Libyen är nu en klientstat, trots oljerikedomarna, styrd av rivaliserande Al Qaidafraktioner. De använder vapen de fick av Nato med uppgift att störta den lagliga regeringen till förtryck efter religiösa linjer samt att underminera andra stater i Afrika och bidra till den väststödda terrorn mot folket i Syrien.

Det är skrämmande och betecknande för debattnivån hur du som ledamot av Försvarsutskottet kan använda Sveriges deltagande i dessa vidriga krig och ockupationer som argument för anslutning till Nato.

Tolv Natoländer, däribland stormakterna USA och Tyskland, och tre Partnerskapländer övar fredsframtvingande åtgärder (=krig) i det fiktiva landet Bogaland i ett scenario som liknar det i Syrien. Och de gör det med Sverige som värd och på svenskt territorium!

Med spetsfundigheter om att Northern Coasts inte är en Natoövning söker Natoförespråkare avleda uppmärksamheten från Sveriges deltagande i dylika aggressiva krigsövningar, vars strategiska mål i vår del av världen i slutänden är grannen Ryssland.

Kalla inte Nato en försvarsallians och fredsorganisation. Bedra inte godhjärtade människor med att spela ut humanitära kort för att rättfärdiga anfallskrig, massmord och massförstörelse när det egentliga syftet är dominans och profit.

En politik för säkerhetspolitisk stabilitet och avspänning i vår del av världen vore att avbryta Sveriges samarbete med krigsalliansen Nato. Svenska folket har inget att vinna på att Sverige går med i denna aggressiva pakt.

Ulf Bjerén
Karlskrona

söndag 29 september 2013

Till rödgröna och givetvis också till rättstänkande borgerliga partiarbetare och väljare

Är det inte dags att lägga parti- eller prestigepolitiken åt sidan nu?

Man har alltså kidnappat och transporterat hundratals barn från Latakia till Goutha för att använda som "offer" för en kemgasattack. Enbart för att kunna motivera direkt understöd från NATO. Börjar ni inte också snart att inse det barocka i att argumentera för dessa vidriga grupperingar.

FN-gruppen hittade 80 personer som sades vara skadade av attacken fast det borde varit 10000-tals. Man undersökte de 36 mest skadade. Inga döda påträffades. Var finns dessa? Varför har de inte namngivits? Det finns namnlista på de kidnappade från Latakia. Föräldrarna till flera av dessa barn har redan identifierat sina barn från filmerna.

Varför nämndes inte massakern i Latakia i svensk nyhetsmedia? Jag och alla som är intresserade av ämnet kände till detta i princip när det hände. Tycker inte ni som Moder Agnes att vi måste få reda på vad som hänt barnen på filmerna? Så att dessa kan identifieras och DNA-testas om de är döda eller att de kommer till rätta om de lever. Ingen vet ju idag något om det. Så länge detta inte redovisas så måste vi ju utgå från att dessa barn lever. Eller hur? Standard presidium...

onsdag 18 september 2013

Angående gasattacken i Goutha igen

Jag vill visa er slutsatsen och slutorden i den rapport utförd av religiösa organisationer med Moder Agnes Mariam i spetsen angående den avskyvärda behandlingen av barn i den s.k. kemgasattacken i Goutha. Här kommer min översättning:

"Angående den påstådda kemiska attacken i östra Goutha, har ISTEAMS studerat några av de 13 videos som nominerats av USA (US Intelligence Community) för att användas som bevis mot den Syriska staten.

Vi har kommit fram till att tre av dessa videos visade på att kropparna och filmerna hade arrangerats.

Efter att ha studerat hela den videofilmade dokumentationen som fanns tillgänglig ur perspektivet Syrisk samhällsstruktur, kom vi fram till att den civila befolkningen som den framställs i videofilmerna inte var konsistent med hur ett civilt syriskt samhälle ser ut. Det finns en tydlig avsaknad av riktiga familjer i östra Goutha framgår det av filmerna. Med en kuslig känsla av att ett hemskt brott har begåtts frågar vi: Vilka är barnen som syns i dessa filmer?

Var kommer de ifrån? Var är deras föräldrar. Hur blev de dödade? Var är kropparna begravda?

Vi anser att med de bevis för mediamanipulation som visas i denna och andra studier , så finns en moralisk förpliktelse att utlysa en utredning och en arresteringsorder för att finna och identifiera de barnkroppar som har använts på detta kriminella sätt i den så kallade kemgasattacken i östra Goutha.

Vi står å andra sidan i nära förbindelse med de överlevande för de förfärliga massakrerna den 4 augusti 2013 som utfördes av Jobhat El Nosra och deras allierade i elva byar i Lattakiahområdet. Som försoningskommité försöker vi att befria 150 kvinnor och barn som tillfångatogs under förevändning att de skulle användas till fångutbyte. Vi har blivit kontaktade av anhöriga till några de tillfångatagna kvinnorna och barnen. De känner igen sina anhöriga på filmerna som visar de påstådda offren för kemgasattacken i östra Goutha.

Några familjer har lämnat in klagomål till de Syriska myndigheterna. Dessa behöver höras på en internationell nivå. Vi behöver hjälp med att få internationell uppmärksamhet med detta humanitära fall av kriminellt utnyttjande av barn i östra Goutha. Vill ni vara med?

Det är ett akut behov av en oberoende och opartisk internationell kommission som kan ta reda på dessa barns identitet och var de finns. Har de dött så behöver deras kroppar återfinnas och DNA-testas. Bara då kan vi få ljus över detta historiska fall av massmanipulation."

Hela rapporten finns här: ISTeams-Ghouta-Report.

Här står lite mer om denna rapport: "One nun puts entire US intel community to shame over 'stage-managed' Syria footage"

Mer om ämnet finns här på Jinge

tisdag 17 september 2013

Två rapporter om kemvapenattacken i Goutha

Så här är det. Vad de än säger på nyheterna. Jag har läst FNs rapport. Ingenstans framkommer vilken sida som är skyldig. Inte ens "mellan några rader".

Dock, sannolikheten för att det skulle vara något annat än en s.k. "false flag"-attack från "rebell"sidan är lika med noll.

Varför? Vi bortser från alla videodokument som ganska klart visar att, om inte vad som hänt så åtminstone vad som inte har hänt.

En fråga man ställer i denna rapport av ISTEAMS är varför det är så många barn och män men så ytterst få kvinnor på film"bevisen". Dessutom i ett område som varit avfolkat från civila sen minst ett år tillbaka. ISTEAMS står för "International Support Team for Mussalaha (Consilience) in Syria". En Syrisk människorättsorganisation. En av de ledande personerna här är moder Agnes Mariam. Hon var en känd oppositionell innan kriget och kritiserade regeringen öppet. Noterbart är att samtliga youtubeklipp som presenteras i denna rapport är borttagna utom de som är listade i början och som västmedia använder i sin "bevisföring".

Vi kan ju nämna att två kidnappade; en lärare och en journalist, som släppts i dagarna kunde vittna om att de hörde "rebellerna" planera detta dåd för att få till stånd ett NATO-anfall.

Så vad är sannolikheten för att armén skulle utföra en kemattack samma dag som FN- är på besök för att just undersöka tidigare rapporter om kemattacker? Dessutom på Syriska regeringens begäran.

Vad är sannolikheten att armén skulle utföra en kemattack mitt under en framgångsrik offensiv i ett område som man vilken dag som helst räknade med att ta över? En offensiv som man på grund av denna kemattack blev tvungen att avbryta. Alla arméns offensiver går framåt nu.

Det kan inte bara vara så att al-Qaida/FSA helt enkelt behövde en andhämtningspaus och försökte motivera understöd i form av ett NATO-anfall. Röda trådar m.m? Alltså understöd från de stater som bevisligen bara på 2000-talet har använt mer kemvapen än alla andra stater tillsammans i världshistorien.

Samt se Artikeln av Karin Leukefelt.
Ytterligare artikel om de två kidnappade ovan. Inlagt 2013-09-30

måndag 16 september 2013

Vad hände i Goutha?

Journalisten Karin Leukefeld rappoorterar inifrån Syrien i junge Welt. Översättning Sixten Andréasson.

Maktkamp i Oasen (Goutha).

Framryckningen i Damaskus stoppades: Syriska armén trängde tillbaka de islamistiska brigaderna. Då kom rapporter om giftgasangrepp.

Skulle USA ingripa med ”riktade flygangrepp” kommer de inte att skydda den syriska civilbefolkningen. Syftet med anfallet tjänar förmodligen till att genomföra ”militärt jämviktsläge” på bekostnad av de syriska stridskrafterna, som de senaste månaderna och veckorna framgångsrikt har kunnat slå tillbaka rebellerna i flera delar av landet. Angreppen kommer inte att i större utsträckning stödja den oklara strukturen hos ”Fria Syriska Armén”, utan brigaderna av islamister, som med Damaskus som huvudstad vill grunda ett ”Islamistiskt Kalifat”. Tack vare deras övervägande saudiska pengagivare har de sen första angreppet på metropolen i juli 2012 dragit ihop runt 25 000 krigare i området Ghouta (Oasen). Den enastående gröna gördeln öster och söder om Damaskus har blivit en stridszon och samlingspunkt för stridande från alla delar av landet och från utlandet. Minst 13 olika brigader med namn som ”Harun Al-Rashid”, ”Sanningens Svärd” eller ”Kalifatets Ära” strider i området mellan Arbeen, Zamalka och Sakba, från Barzeh över Qaboun och Jobar till Douma och Harastaoch de sydligare utlöparna av det palestinska lägret Jamuk. Civilbefolkningen har sen månader lämnat dessa områden.

Den 21 augusti hade de syriska stridskrafterna i sin operation ”Stadens Skyddssköld” trängt tillbaka Nusrafronten från en viktig stödjepunkt i infarten till förorten Jobar, rapporterar den libanesiska dagstidningen Al_Safir. Syftet var att bryta belägringen av Damaskus från söder och öster. Den intagna stödjepunkten var central för underhållet av de stridande som kom över Ghouta från Jordanien, där de utbildats av CIA och utrustats av saudiska pengagivare. Denna försörjningskedja koordinerades också av FSA:s militärråd. Deras kämpar trängdes visserligen tillbaka av islamisterna.

För att avvärja framryckningen av den syriska armén hade Nusrafronten dagarna före och efter den 21 augusti avfyrat mörsargranater mot boningshus i Tijara och Qassa och på Bab Fouma, som gränsar till Jobar. Dock kunde inte angreppen stoppa frammarschen. Då rapporterades giftgasangrepp i Jobar och andra orter i östliga Ghouta, så enligt Al-Safir. Som första media rapporterade den saudiska nyhetssändaren Al-Arabija om detta, men redan dagen före hade videos dykt upp på Youtube om angreppet. Efter Al-Arabija förde Reuters rapporterna vidare, som därefter spreds som en löpeld.

Knappt något medium gick in på frågan, varför den syriska armén skulle sätta in giftgas i en situation, där den hade framgång och var på framryckning. Medieuppståndelsen åstadkom på rekordtid fem USA krigsfartyg i östra Medelhavet, jaktplan och piloter i alarmtillstånd, pansar och trupper i Jordanien i rörelse och drev upp oljepriset. För att FN-inspektörerna, som egentligen kommit för att undersöka tre andra förmodade giftgasinsatser, säkert skulle kunna föras till Ghouta måste de syriska stridskrafterna avbryta sin i militärisk mening framgångsrika operation.

Utvecklingen tyder på att sponsorerna av de islamistiska brigaderna som hamnat i knipa ville skaffa sig en paus. Giftgasangepp erbjöd ett sådant tillfälle. Bakom slutna dörrar kräver amerikanarna ett ”återställande av maktbalansen”. Som förutsättning för Syrienkonferensen i Geneve, vilket den amerikanske FN-diplomaten Jeffrey Feltman sa i Teheran.

Trots det massiva västliga och saudiska stödet kunde inte rebellerna klara sig mot den syriska armén. Inom rebellfronten finns det dessutom sådana stora differenser mellan grupperna, som finansieras av Saudi och dem som står under Emiratet Katar. Den saudiske underrättelsechefen Prins Bandar bin Sultan håller på de grupper som är nära Al-Qaida och Katar stöder de islamistiska grupper, som står nära Muslimska Brödraskapet. Upprepade gånger har det kommit till dödliga konfrontationer mellan dessa.

torsdag 12 september 2013

Putins brev i New York Times

Putins brev i New York Times. Jag betraktar det som allmän egendom och av mycket viktigt allmänintresse. Därför kopierar jag det rakt av här:
"Den senaste tidens händelser kring Syrien driver mig att tala direkt till det amerikanska folket och dess politiska ledare. Det är viktigt att göra det i tider av otillräcklig kommunikation mellan våra samhällen.

Förhållandet mellan oss har gått igenom olika stadier. Vi stod på varsin sida under Kalla kriget. Men vi har också varit allierade, och vunnit över nazisterna tillsammans. Den universella organisationen – FN – skapades efter det för att hindra liknande katastrofer från att hända igen.

Förenta Nationernas grundare förstod att beslut som rör krig och fred bör tas endast under konsensus, och med amerikansk samtycke blev vetot i Säkerhetsrådet befäst i Förenta Nationernas stadga. Denna grundläggande visdom har stöttat stabiliteten i internationella relationer i årtionden.

Ingen vill att FN ska gå samma öde till mötes som NF, Nationernas Förbund, som kollapsade för att det saknade verkligt inflytande. Det är möjligt om inflytelserika länder går förbi FN och tar till militärt våld utan Säkerhetsrådets godkännande.

USA:s möjliga angrepp mot Syrien, trots starkt motstånd från många länder och stora politiska och religiösa ledare inklusive påven, kommer leda till fler oskyldiga offer och en stegring, som potentiellt kan sprida konflikten långt bortom Syriens gränser. Ett angrepp skulle öka våldet och en ny våg av terrorism.

Det skulle underminera de multilaterala försöken att lösa det iranska kärnatom-problemet och konflikten mellan Israel och Palestina, och ytterligare destabilisera i Mellanöstern och norra Afrika. Det skulle sätta hela systemet med internationell lag och rätt i obalans.

Syrien genomgår inte en demokratiprocess, utan en väpnad konflikt mellan regering och beväpnad opposition i ett multi-religiöst land. Det finns få försvarare för demokrati i Syrien. Men det finns fler än tillräckligt många Qaida-soldater och andra sorters extremister som slåss mot regeringen.

USA:s utrikesdepartement (State department) har stämplat Al Nusra Fronten och "den Islamiska staten i Irak", som slåss med oppositionen, som terroristorganisationer. Denna interna konflikt, uppeldad av utländska vapen för oppositionen, är en av de blodigaste i världen.

Leogsoldater från arabiska länder, som slåss på plats, tillsammans med hundratals extremister från västerländska länder, är djupt oroande för oss. Kommer de inte återvända till våra länder med erfarenheter från Syrien? Trots allt, efter kriget i Libyen, så begav sig extremister till Mali. Detta är ett hot mot oss alla.

Med detta i åtanke har Ryssland förespråkat en fredlig dialog som gör det möjligt för syrier att utveckla en kompromissplan för sin egen framtid. Vi vill inte skydda Syriens regering, utan vi vill skydda internationell rätt. Vi måste använda oss av FN:s Säkerhetsråd och tror att bevarande av lag och ordning i dagens komplexa och turbulenta värld, är en av få vägar för att hindra internationella relationer från att glida in i kaos. Lagen är alltid lagen, och vi måste följa den oavsett om vi tycker om det eller inte. Under nuvarande internationell lag, är våld tillåtet endast i självförsvar eller enligt beslut i FN:s Säkerhetsråd. Allt annat är oacceptabelt enligt FN:s stadga och vore en aggressionshandling.

Utan tvivel har giftig gas använts i Syrien. Men det finns all anledning att tro att den inte användes av den syriska armén, utan av oppositionen, för att provocera fram en intervention av deras mäktiga utländska beskyddare, som därmed skulle stå sida vid sida med fundamentalister. Rapporter om att extremister nu förbereder ännu en attack – denna gång mot Israel – kan inte ignoreras.

Det är allvarligt att en militär intervention i interna konflikter i utländska länder har blivit vardagligt för USA. Är detta USA:s långsiktiga intresse? Jag tvivlar på det. Miljoner människor jorden runt ser allt oftare USA, inte som en demokratisk förebild, utan som ett land som förlitar sig bara på råstyrka, och som formar koalitioner under sloganen: ”Antingen är du med oss eller emot oss”.

Men våld har visat sig ineffektivt och meningslöst. Afghanistan vacklar och ingen kan säga vad som kommer ske efter det att internationella styrkor dras tillbaka. Libyen är uppdelat i stammar och klaner. I Irak fortsätter inbördeskriget med dussintals döda varje dag. I USA drar många paralleller mellan Irak och Syrien, och undrar varför deras regering vill upprepa nyligen begångna misstag? 

Oavsett hur målinriktade angreppen blir, eller hur sofistikerade vapnen är kan man inte undvika civila offer, inklusive äldre och barn, vilka angreppen är tänkta att skydda. 

Världen reagerar genom att fråga: om vi inte kan lita på internationell lag, så måste vi hitta andra väger att garantera säkerheten. Därför försöker ett växande antal länder anskaffa massförstörelsevapen. Det är logiskt, om du har Bomben, så kommer ingen att röra dig. Vi talar om behovet att stärka icke-spridningen, medan detta i verkligheten urholkas.

Vi måste sluta använda våldets språk och återvända till vägen för civiliserade och diplomatiska politiska uppgörelser.

En ny möjlighet att undvika militära aktioner har uppkommit under de senaste dagarna. USA, Ryssland och alla medlemmar av det internationella samfundet måste använda sig av den syriska regeringens vilja att sätta sin kemiska arsenal under internationell kontroll för senare destruktion.

Jag välkomnar presidentens intresse att fortsätta dialogen med Ryssland om Syrien. Vi måste arbeta tillsammans för att hålla detta hopp vid liv, som vi kom överens om under G8-mötet i Lough Erne på Nordirland i juni, och styra diskussionen tillbaka till förhandlingar.

Om vi kan undvika våld mot Syrien kommer detta förbättra internationella förbindelser och förstärka ett ömsesidigt förtroende. Det kommer bli vår delade framgång, och öppna dörren för samarbete i andra viktiga frågor.

Mitt förhållande, både personligt och professionelt, med president Obama präglas av växande förtroende. Jag uppskattar detta. Jag har noggrant studerat hans tal till nationen i tisdags. Och jag håller inte med om hans uttalande om ”amerikansk exceptionalism” , när han sa att att USA:s policy är ”det som gör USA annorlunda. Det är vad som gör oss exceptionella”. Det är extremt farligt att uppmuntra folk att se sig själva som exceptionella, oavsett anledning. Det finns stora länder, det finns små länder, rika och fattiga, de med lång tradition av demokrati, och de som fortfarande letar efter sin väg mot demokrati. Deras policys och idéer är skiljer sig också åt. Vi är alla olika men när vi ber om Guds välsignelse får vi inte glömma att Gud skapade oss alla lika."

Jag undrar härmed om inte Putin till skillnad från Obama kan vara värd Nobels fredspris.

söndag 8 september 2013

Kan 10% av Syriens befolkning hålla stånd mot resten i 2,5 år?

Rapport kom idag åter med ett av sina mer bisarra påståenden. Jag publicerar valda delar från en Facebooktråd om saken.

Jag skrev: 

Alawiter, den styrande folkgruppen i Syrien... sa de på Rapport.... Skulle någon vilja slå upp i Syriska konstitutionen där detta finns uppskrivet. Om man kan tala om "styrande" folkgrupp så är det väl Sunni som representerar 60 - 70% av befolkningen. Men då blir det ju fel igen eftersom det inte är folkgrupper. Det är religioner. I Syrien råder religionsfrihet sen typ Fransmännen fördrevs. Det står uppskrivet i konstitutionen och ingen religion har överhöghet.

Dessutom tvivlar jag på att det bara var alawiter som agerade mänskliga sköldar till Syriens försvar som de påstod i inslaget. Jag är övertygad om att jag kommer att få det bekräftat i denna tråd snart.

Är det någon mer än jag som tycker att våra licenspengar missbrukas?


Här kommer ett långt och utförligt inlägg från Nabil Mouchi:

Syriens konstitution, artikel 35, paragraf 1 och 2, stipulerar ”Religionsfrihet är garanterad. Staten respekterar alla religioner. Staten garanterar samtliga att hålla religiösa riter, givet att de inte stör den allmänna ordningen”.

Syriens stormufti, Hassoun Badreddine är sunnit. Även flertalet politiskt högt uppsatta är sunniter. Det återfinns även kristna på prioriterade politiska positioner.

Aleppo och Damaskus består till ca. 70 % av sunniter. Armén utgörs ungefär av 75-85 % sunniter. Armén skulle på intet sätt kunna försvara landet om inte de hade sunniternas stöd. Regeringen skulle falla samman om sunniterna i landet inte proklamerade sitt stöd till det syriska styret. I dagens konflikt står även druzerna bakom regeringen, att jämföra med de libanesiska druzerna vars ledare och parlamentsledamot, W. Jumblatt, ses som en förrädare i Syrien.

Det finns ca. 25 etablerade religioner i Syrien och uppemot 32 etniciteter/sekter/nationaliteter närvarande i landet. Det hade varit en omöjlighet för den syriska regeringen att styra landet och för den offentliga sektorn att verka funktionellt om stöd inte hade återfunnits hos majoriteten av dessa.

Sekterism som fenomenet erbjuder inga ytterligare förklaringar för att förstå problematiken. Krisen har pågått längre än någon kunnat förutspå. Måste skapa förståelse för varför regeringen har hållit ut längre än förväntat. Sekteristisk förklaringsmodell erbjuder ingen förståelse kring varför regeringen står intakt. Vissa deserteringar skedde i början av krisen, men inga som spelade en avgörande roll för regeringens långsiktiga överlevnad. Majoriteten av populationen, liksom armén är sunnitisk. Damaskus och Aleppo är de två största städerna i landet (4 miljoner invånare) och består till majoriteten av sunniter och viss överklass. Regeringen åtnjuter stort stöd från dessa. Största villfarelsen vad gäller sekterismen är att oppositionen omgärdas av en sunnitisk enighet politiskt och militärt samt att sunniterna skulle opponera sig mot regeringen av sekteristiska skäl. Flera höguppsatta inom regeringen och parlamentet är sunniter. Oppositionen är delad. Den består av olika politiska, sociala, religiösa, sekteristiska och ideologiska enheter. Att påstå att oppositionen är sunnitisk till naturen är felaktigt då det antyder enighet. Idag består de beväpnade grupperna av flertalet falanger. Flertalet försök att ena dem har misslyckats. Enligt det sekteristiska synsättet skulle oppositionen bestå av och representera 80 % av befolkningen och regeringen 10 %. När man undersöker den militära kartan ser man att det är annat än sekten som förenar rebellgrupperna. Den sekteristiska tolkningen är en enkel förklaringsmodell, men inte djup nog. Den förklarar inte SAA:s oväntade framsteg, motstånd och uthållighet. Inte heller förklarar den rebellgruppernas misslyckanden. 

Fenomenet är historiskt betingat. I början av 1920-talet delade kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike upp Västasien (nutidens Mellanöstern) mellan sig baserat på Sykes-Picot-föredraget 1916 och lyfte ur enklaver ur länderna. Syrien tillföll fransoserna och man separerade Syrien baserat på sekteristiska och religiösa grunder där man bland annat bildade en alawitisk stat i väster och en drusisk stat i söder. Även Libanon lyftes ur Syrien och bildade en egen stat. Irak fick finna sig under både brittisk och fransk influens samt brittiskt styre. Den irakiska kartan ritades upp mellan dem. Under invasionen 2003 delades landet upp ytterligare och man bildade flertalet zoner i landet där den amerikanska armén kontrollerade den norra och centrala zonen, och den brittiska armén, med viss polsk hjälp, kontrollerade den sydöstra zonen. Historiskt sett har den norra zonen varit bebodd av kurder och assyrier, den centrala och västra av sunniter och den sydöstra av shiiter. Detta stärktes efter invasionen.

Till konflikten hör till den så kallade sekteristiska importen. I regionen har det historiska arvet levt kvar och tar sig uttryck i nuvarande stater, främst i just Libanon och Irak som drabbades direkt av kolonialmakternas uppdelning och den amerikanska invasionen 2003, men även i kungadömena i Gulfstaterna. Nationalpakten, som är en oskriven libanesisk överenskommelse från 1943 stipulerar att presidenten måste vara katolsk kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talesman shiamuslim för att tillförsäkra samtliga enheters rättigheter efter uppdelningen i början av 1920-talet. Överenskommelsen har lagt grunden för den libanesiska multibekännande staten. Ett liknande system anammas i Iran för att tillförsäkra minoritetsgruppers behov, däribland assyrier, armenier, judar och Zarathustanhängare. Irak är uppdelat på sekteristiska grunder även det. Landet består av den kurdiska regionen styrt av KRG i norr, Anbarregionen i väst som är bebodd av sunnimuslimer och östra delen av landet där shiamuslimerna lever och där de shiitiska Mahdi- och al-Haqq arméerna opererar.


Mänskliga sköldarna är inte religiöst eller sekteristiskt betingade. Alla som önskar uppnå en fredlig lösning utan militär intervention deltar. De deltagare jag känner är inte alawiter.

torsdag 5 september 2013

Med tre gånger ”Allah akbar” blir hon min! Om kvinnornas eventuella framtid i Syrien.

Fadia Restom från Jönköping lät mig publicera denna artikel som hon har skrivit. Den handlar om kvinnans situation i Syrien, i det pågående kriget och i en eventuell västligt kontrollerad framtid. Läs och begrunda.
--------

Med tre gånger ”Allah akbar” blir hon min!
Med en sådan ideologi vill de invadera Syrien. Med sådana framtidsplaner vill de förvandla Syrien till det nya Saudiarabien och Afghanistan. ” Allah akbar” ropar de när de skall tortera, skära av halsen, bomba och även äta våra organ.

Ni som inte är insatta och inte heller kan arabiska. Låt inte lura er på den ”arabiska våren” och särskilt inte när den ”blommade” upp i Syrien, i den lilla staden Darhaa. Det som västmedia har berättat för er om en liten pojke var i verkligheten något annat. I moskéerna hetsade deras imamer männen och kallade dem till Jihad. Detta enligt de många videos som filmades från dessa händelser. De gjorde detta på grund av högskolorna som Bashar al-Assads regering lät bygga i deras stad. Fria kvinnor började strömma in till deras stad och ”förstöra” och ”smitta” stadens kvinnor med sina kunskaper. Är uppmuntran till utbildning ett brott som en regering skall straffas för? I hopp om att de kvinnor som inte tilläts resa till andra städer av sina familjer, ska börja studera och utveckla sig, har Bashar byggt högskolor i deras hemstäder. Detta för att kvinnors utbildning är viktig för att få ett friskt och starkt samhälle.

Syrien var och är fortfarande världens centrum. Första kvinnliga guden fanns i Syrien. De första kvinnliga drottningarna fanns i Syrien. De första kvinnliga ministrarna fanns i Syrien. Ändå vill ni förstöra Syrien?

Syriska kvinnor som flytt från sina hem i hopp om att få vara i fred på de flyktingläger, som byggdes i Turkiet och Jordanien, har både bevittnat och utsatts för våldtäkter och förnedring. Varför har inte västmedian rapporterat om detta. Annonser i Saudiarabien och Jordanier som uppmanar män att åka och köpa billiga syriska unga tjejer har västvärlden, som ”kämpar” så mycket för kvinnorätten, bara struntat i att rapportera om.

Områdena som ockuperades av den utländska beväpnade oppositionen har tvingat alla kvinnor att klä sig svart från topp till tå, och förbjudit dem att vistas på gatorna utan en man vid sin sida. Inga kvinnor skall köra bil och inga kvinnor skall gå till sina gamla jobb. Detta stöder ni i väst samtidigt som ni hycklar om jämnställdhet.

Den frihet och styrka som vi syriska kvinnor har haft genom hela vår historia och som Syriens regering värnar om har därför skrivits in i grundlagen i artikel 23: ”Staten ska ge kvinnorna alla de medel som gör det möjligt för dem att effektivt kunna bidra till det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet och staten ska arbeta på att ta bort restriktionerna som hindrar deras utveckling och deltagande i uppbyggande av samhället.”

Syrien blöder medan våra regeringar i väst hetsar upp våldet. Detta är förfärligt! Det är rent hyckleri och en tragedi för mänskligheten att västvärlden påstår att den vill ha bättre villkor för kvinnor i världen samtidigt som den stödjer Muslimska brödraskapet som är en gren av Al-Qaida om ni inte förstått det ännu.

FN värnar om kvinnors rättigheter i världen. Regeringen i mitt hemland har hela tiden värnat och stärkt kvinnors rättigheter. Västvärlden däremot skickar terrorister till Syrien för att ta bort alla möjligheter som mina landskvinnor hade att utvecklas. Detta för att senare kunna komma in och stjäla våra naturtillgångar. Är inte det ett brott mot mänskligheten? Att förstöra, mörda och bomba för att senare komma in och låtsas vara en stor hjälte som har räddat det Syriska folket.

FN rapporterade 2012 om att 29 nationer har skickat extremister till Syrien. Har vi hört om detta i svensk media? Tror ni att dessa Islamister kommer att tacka er när de kommer tillbaka?

Säpo bekräftar att det finns 6000 utländska rebeller i Syrien som strider mot vårt fredliga folk . Som utövar terror mot dem och mördar dem.
I fredens namn kallar ni det revolution?

onsdag 28 augusti 2013

Var finns debatten om Syrienkriget?

Samtliga riksdagspartier verkar vara för det förestående anfallet mot Syrien. Alltså ingen opposition där att tala om. Ingen seriös debatt om Syrienkriget under dessa två år trots att det har funnits ett välgrundat och kunnigt motstånd mot den gängse mediabilden.

Den jättestora majoritet syrier, som bor i Sverige och som stöder regeringen och armén i det pågående kriget har nonchalerats helt. De har inte fått uttala sig överhuvudtaget. En gång gick SVT ut och försökte prata slumpmässigt med syrier på stan. Det gjorde de aldrig om. Varför, tror ni?

Varför syns de flyktingar som kommit i strid ström till Sverige under kriget inte i TV-rutan. Det borde ju varit ha ett jättebra propagandavapen. Kan det vara för svårt att hitta de med rätt ståndpunkt? Kanske är det inte "regimen" som de stora flertalet flytt från? Utan från de USA-köpta "rebellerna" och kriget.

Alltså hur kan mina licenspengar gå åt till att ljuga fram ett krig åt vår tids axelmakter NATO? Var finns rätten för den mest relevanta gruppen i denna fråga, Sveriges syrier, att göra sig hörda? Var finns demokratin i detta?

Sist men inte minst. Om USA/NATO anfaller i morgon. Då har detta planerats under en längre tid. Man planerar och genomför inte ett anfall bara på några dagar. Då är det USA som har genomfört eller hittat på den påstådda gasattacken själva.

Vem tjänar på det? Det fick jag lära mig som ung aktivist är det grundläggande i alla skeenden av denna typ. Alltså vem tjänar på det?

Vi avslutar med ett citat "Enligt den syriske oppositionsföreträdaren Ahmad Ramadan har rebellerna blivit förvarnade om en attack inom några dagar. Reuters uppger att rebellerna blev utfrågade om lämpliga mål under ett möte i Istanbul i Måndags." skriver Aftonbladet idag som den naturligaste sak i världen, utan att nämna att det faktiskt handlar om landsförräderi. Att sälja ut sitt land till främmande makt.

söndag 25 augusti 2013

"När ska världen ingripa"

"Politisk reporter" i TV4 hycklar medlidande samtidigt som han propagerar för utländsk inblandning. "Vi ska inte tro att Syrien kan lösa detta internt" säger han. USA och Västeuropa kallas återigen för "världen" som måste ingripa. Alltså västvärldens överhöghet och rätt att ta alla dumma länder i öronen. Jämför med Nazityskland och den ariska rasens överhöghet. Det finns ju faktiskt en anledning till att Syrierna så desperat vill ha sin egen lösning. Behöver jag nämna resultatet av "världssamfundets" lösningar. Korea, Indonesien, Vietnam, Nicaragua, hela Latinamerika förresten, Jugoslavien, Irak, Afghanistan, Libyen och nu tänker de alltså även slutgiltigt rasera Syrien.

Han kan ha rätt i viss mån. Det externa lösningen bör ju i så fall bestå i att sluta skicka vapen och manskap till al-Qaida i Syrien.

Även Carl Bildt uttalar sig... Samma visa där... De pratar om varför bilderna bör hårdcensureras... Utan att antyda att det kan vara för att dölja sanningen. Se videon nedan.

Fredssamtal som ständigt uppskjuts därför att syriska regeringens förhandlingsläge ständigt förbättras.

Som vanligt ingen debatt. Det faktum att Sveriges invandrade Syrier inte delar Aftonbladets, SVT och TV4 uppfattning ignoreras helt. De "syrier" som intervjuas i TV är uteslutande "oppositionsrepresentanter". Faktum är att det finns en stor opposition i Syrien. De slåss för närvarande på arméns sida och ställer sina förhoppningar till det val som utlysts 2014.

Dessa ständiga påminnelser...

I filmen frågar man sig hur människor kan gå omkring bland kropparna utan skyddsutrustning så snart efter attacken. Samt hur en så stor attack kunnat få så begränsad spridning. Observera också hur man väger argumenten från båda sidor. Något sådant förekommer inte här.



fredag 23 augusti 2013

Angående Amnestys uttalande i morgonsoffan.


Amnestys representant i TV i morse. Kolla en kvart in på denna video. Vapenembargo mot Syrien talade hon om. Är det något som skulle slå ensidigt så är det ju det. Då kan USA och Saudiarabien fritt skicka vapen och manskap till "rebellerna" utan att Syriens värnpliktsarmé ska kunna förnya sin arsenal.

Det mest humanitära vore att armén i Syrien snabbt kan avsluta detta. De intar för närvarande "rebell"fäste efter fäste. Det enda som kan hålla igång kriget en längre tid är att USA, Storbritannien, Frankrike, Turkiet, Saudiarabien, Qatar fortsätter att skicka in manskap och vapen till konflikten. Det lär ha kommit in en ansenlig mängd beväpnade al-Nusra-terrorister från Jordanien i dagarna. Vad anser Amnesty om det folkrättsbrottet?

  

 

Vad gasattacken anbelangar finns bara två möjligheter. Antingen är det fake (det är en onaturligt stor del barn på bilderna och filmerna) eller så är det "rebellerna" som gjort en s.k. "false flag"-attack. Är det verkligen så Amnesty, att ni inte frågar er varför denna typ av händelser sker som på beställning varje gång FN är på besök eller har någon form av omröstning? Alltså när "regimen" som ni envisas med att säga har som minst intresse av sådana incidenter. Jag har lyssnat på flera intervjuer av Bashar al-Assad och det finns säkert en hel del man inte kan utläsa av det. En sak kan man dock utläsa. Bashar al-Assad är definitivt ingen dumskalle. Han har svar på alla frågor samt svarar både artigt, sakligt och ödmjukt.

Om armén kunde avsluta detta snabbt vilket enligt min uppfattning är det mest humanitära och folkligt önskvärda i Syrien så kan de hålla det presidentval som är utlyst 2014. Min uppfattning är att det är det som folkflertalet i Syrien tror mest på. Det tror definitivt inte på att religionsfascistiska terrorister kommer att införa någon form av folkstyre. Ni har ju sett vad som hände med kurderna i norra Syrien nyligen. Desperat terror mot civilbefolkningen. Är det något som Amnesty tänker utreda?

söndag 28 juli 2013

Det ljugs om Nordkorea

Aftonbladet ljuger om Nordkorea igen. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger bla bla... I vissa fall tycker väl jag att upprepandet borde få motsatt effekt. Om man säger att krigshotet och kärnhotet mot DFRK är överdrivet och upprepar detta om och om igen samtidigt som det ena kriget efter det andra startas runtom i världen av "demokratins fanbärare" och samtidigt som resultatet av NATOs smutsiga bomber visar sig med all önskvärd tydlighet i bl.a. Irak och Afghanistan idag. Då måste väl en normalt tänkande människa inse att de ljuger oss rakt upp i ansiktet. Jag kan länka bilder på detta resultat men jag orkar inte titta på det. Googla själva.

Libyen anfölls och krossades efter att man hade rustat ner. Ni kan ju räkna ut vad som skulle hända om DFRK skulle rusta ner. DFRKs största problem idag är det ständiga hotet från USA och de folkrättsvidriga ekonomiska sanktionerna de utsätts för. DFRK och USA befinner sig i krig mot varandra sen 60 år tillbaka därför att USA vägrar att skriva under ett fredsavtal. Något som DFRK har vädjat om, om och om igen i 60 år. Det är alltså inte Nordkorea som är de obstinata här.

Vad "invasionskriget mot Sydkorea", som Aftonbladet uttrycker sig, anbelangar så läs denna artikel så kan ni själva bedöma vem som invaderade vem. Det slutade mycket riktigt med vapenvila. Alltså inte med fred. Det lär ha funnits en (1) hel byggnad i hela Nordkorea. Även Sydkorea bombades i princip till stenåldern av USAs bombplan. 1970 var Nordkorea helt uppbyggt trots sanktioner och ständiga hot. Sydkorea såg då fortfarande ut som en bombkrater och började inte byggas upp förrän USA bestämde sig för att lägga pengar på det.

onsdag 17 juli 2013

Fredspristagaren Mairead Maguire besökte Syrien

Den 1 - 11 maj befann sig fredspristagaren Mairead Maguire i Syrien tillsammans med 16 personer från 8 olika länder på inbjudan av Försoningsrörelsen Massalaha. Detta är hennes rapport:

 Fredspristagarens appell och avslöjande rapport från Syrien .

Här berättar hon själv om det hon fick reda på under sitt besök. Lyssna på vad hon har att säga.



SVT, TV4 och sanningen

Eftersom jag av misstag råkade radera inlägget som handlade om detta ämne så skall jag försöka att återge det igen. Eftersom jag anser att ämnet är viktigt.

Nyhetsrapporterna från Syrien framför hela tiden påståendet att kriget där handlar om en konflikt mellan shia- och sunnimuslimer. Detta är helt fel och en ren lögn. Faktum är att samtliga av de större religiösa samfunden i Syrien står bakom regeringen och landets militär i den pågående konflikten. Alltså även Sunnisamfundet. Syriens stormufti (typ ärkebiskop) som fick sin son mördad av "rebellerna" har vid flera tillfällen uppmanat till uppslutning bakom regeringen och bett västmakterna att sluta skicka vapen och pengar till "rebellerna". Då kan ni utgå från att majoriteten av Sunnisamfundet tycker detsamma. Sunnimuslimer utgör 70% av Syriens befolkning. Det kan vem som helst räkna ut att en regering inte kan sitta kvar om den har dessa emot sig. Faktum är att både Baathpartiet och armén (värnpliktsarmén) består till sin majoritet av sunnimuslimer.

 

Det är sant att "rebellerna" främst består av flera grupper av religiösa extremister som har sitt ursprung i Sunni. De kallas Wahabiter av andra och kallar sig själva Salafiter och utgör en liten minoritet i Syrien. Det är denna inriktning av Sunni som tyvärr dominerar i t. ex. Saudiarabien. Faktum är att inte alla salafiter stöder "rebellerna". Därför kallas de väpnade extremisterna för "takfirer" av motståndarna. Dessa grupper har utövat förföljelse både mot alawiter och kristna och begått grova övergrepp på dessa under detta krig. Även detta finns det länkar på som jag skulle kunna visa. Dessa är dock så vedervärdiga att jag avstår. De visas alltsom oftast på Syriensidorna på t. ex Facebook och Youtube. Även sunnimuslimer som inte vill rätta in sig råkar illa ut. I TV-nyheterna framställs det som att den al-Qaida-inspirerade gruppen Al-Nusra Front eller Jabhat al-Nusra skulle bestå av islamister medan FSA ("Free Syrian Army") skulle vara mera "moderata". Detta stämmer inte. Även FSA består till nästan 100% av religiösa extremister.

Nu rapporteras dessa lida det ena nederlaget efter det andra och Syrien verkar bli kvar intakt till USAs och NATO-ländernas, Israels, Saudiarabiens, Qatars m. fl. stora besvikelse.

En grupp som gärna framställs som religiösa fanatiker är Hizbollah i Libanon som gått in i Syrienkriget på regeringens sida. Faktum är att Hizbollah visserligen är ett shiamuslimskt politiskt parti men knappast kan betraktas som särskilt fanatiskt. I deras områden bor alla religiösa inriktningar och ingen förföljs och alla har samma rättigheter och tillgång till alla sociala förmåner. Här ett bildcollage från när Syriens stormufti besökte Hizbolla i våras . Läs också om Hizbollah på Wikipedia . Särskilt avsnittet om folkopinionens syn på Hizbollah. Faktum är att Hizbollah har ett stöd i Libanon som är omöjligt att förklara om de bara skulle stödjas av Shiamuslimer. Libanons politiska system i sig är dock en källa till politiska motsättningar mellan de religiösa grupperna .

Det verkar som om västmakterna vill framkalla motsättningar mellan de olika grupperna. Det finns ju faktiskt inget annat sätt att förklara att de hela tiden upprepar sin lögn om att kriget i Syrien är ett sekteristisk krig mellan sunni- och shiamuslimer. Det finns ju ett uttryck som säger att "om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir den sann". Detta kan faktiskt även gälla bokstavligt ibland. I Irak lär det inte ha funnits några betydande motsättningar mellan grupperna innan NATOs anfall. Man gifte sig sinsemellan och i många fall visste man knappt vilka som var vad. Dock verkar det som om NATO-alliansen lyckades skapa dessa motsättningar där och landet är idag en mardröm av sekteristiskt våld. Främst från al-Qaida-gruppen Al-Nusra Front. I Syrien däremot har man än så länge misslyckats med sitt uppsåt.

En kuriosa i sammanhanget som är intressant. Alla vet ju att President Bashar al-Assad är alawit. Hur många vet att hans fru Asma är sunnimuslim?


onsdag 10 juli 2013

Bry dig inte om vad som händer i Syrien...

...är det många som har sagt till mig. Bry dig om hur det går här hemma istället.

Jag själv har svårt att se skillnaden. Att bry sig om vad som händer i världen är att bry sig om Sverige. Frågan är ju vilken del av Sverige vi bryr oss om. Bryr vi oss om Sveriges skattebetalare eller bryr vi oss om Sveriges aktieägare.

När Sveriges skattemedel går till att bekosta krigsinsatser på andra sidan jordklotet så är det för att generera pengar till bankkapitalet och aktieägarna. Inte för att svenska folket ska ha nytta av det. Detta betyder att man vill lägga så mycket pengar som möjligt på den här typen av "investeringar" samtidigt som man försöker montera ner trygghetssystemet med sjukvård, a-kassa, skolgång m.m. i största möjliga mån.

I Afghanistan så har Sveriges skattebetalare betalat minst 10 miljarder kronor (officiella siffror) men förmodligen betydligt mer. Kanske uppemot 30 miljarder. Pengar som används för att vakta opiumfält, gasledningar, olja m.m som i sin tur genererar tillbaka till bankkapitalet. Vapenindustrin får ju också sin beskärda återbäring i sammanhanget. En sak är klar. Ingenting kommer tillbaka till skattebetalarna. Vi förväntas ju göra denna satsning av någon sorts solidaritet. Alltså för att "hjälpa" folken i dessa länder mot odemokratiska och repressiva "regimer". Trots att resultatet i samtliga fall bara har lett till att det blivit värre.

Detsamma gäller satsningen på Libyen som resulterade i typ 60 - 150 tusen människors död. Där lär ju enbart Libyens guldreserv ha bekostat kriget flera gånger om. Att det sedan är det oljerikaste landet i Afrika gör ju inte saken sämre. Där deltog alltså Sveriges flygvapen med att peka ut bombmålen. Om ni trodde att det handlade om att befria Libyen från en hemsk diktator så kan jag upplysa om att inget har blivit bättre på den punkten. Landet är nu osäkrare och otryggare än någonsin. Det ekonomiska förfallet lär vara det värsta i världen nu.

Även när man nu talar om att man vill delta med trupper i Mali lär detta gälla. Mali är ett av de mineralrikaste länderna i Afrika. Samma sak gäller där. Är det någon som tror att det handlar om att bekämpa islamister? Islamister som av någon anledning hade obegränsad tillgång till vapen från bland annat Libyen samtidigt som landets militär var utsatt för vapenembargo .

I Syrien där västsamfundets investeringar har lett till cirka 100 000 människors död verkar det dock bli en förlustaffär eftersom militären där verkar återta kontrollen över landet. 400 miljoner lär Sverige ha investerat i detta krig.

Jag är av den uppfattningen att så länge våra regeringar (vilken statsminister vi än har) väljer att satsa dyrbara pengar på den här typen av verksamheter, så kommer välfärdssamhället alltid att komma i andra hand och man kan kallt räkna med att så mycket som möjligt av det svenska trygghetssystemet kommer att plockas ner för att våra skattepengar ska kunna föras in i bankkapitalet och generera pengar till aktieägarna. Resultatet blir våld, fattigdom och instabilitet i de drabbade länderna och i slutändan ett otryggare och fattigare samhälle för befolkningen här hemma.

Alltså pengar satsade på krigsinsatser utomlands är pengar som faktiskt hade varit bättre placerade om de hade spolats ner i toaletten.

Nej till svenskt deltagande i NATOs krigsinsatser på jorden.

Kräv att allt ekonomiskt samarbete med andra länder sker vänskapligt och på lika villkor.

Kräv att våra skattepengar används till att återuppbygga den svenska tryggheten.

måndag 1 juli 2013

Medialögnerna från Syrien

Jag kommer ihåg när nyhetsrapporterna från Syrien började. Dagligen kom det in rapporter om 25 döda, 50 döda, 18 döda o.s.v. i "fredliga" demonstrationer enligt "oppositionskällor". Alltid från dessa "oppositionskällor" eller från någon syrisk "människorättsorganisation" som ingen hade hört talas om (stationerad i London visade det sig). Snart kunde man på nätet konstatera att flertalet av dessa rapporter var fejk.

Ganska fort kom jag i kontakt med syrier boende i Sverige. Huvudsakligen på Facebook. När rapporterna var som intensivast ringde många av dem oroligt hem till sina anhöriga och vänner för att höra hur det hade gått. Ofta hade några demonstrationer inte ens ägt rum, än mindre någon skottlossning. Deras anhöriga förstod inte vad de talade om och blev själva oroliga först vid telefonsamtalen.

I Aftonbladet (hemsidan alltså. Inte i papperstidningen) intervjuades i våras en ung blivande journalist från Sverige och född i Syrien som berättade om hur hon förlorat förtroendet för den Qatariska TV-kanalen Al Jazeera på grund av dessa falska rapporter. Läs gärna artikeln här .

Jag säger inte att några demonstationer inte har ägt rum. Det fanns fog för missnöje eftersom ekonomiska åtstramningar hade genomförts. Det har också säkerligen kommit till våldsamheter vid flera tillfällen men inte av den dignitet som framställdes i Rapport och TV4-nyheterna.

I en dokumentär som jag såg berättades att första gången militären var inblandad så dog 7 (eller 17 det gick inte att höra riktigt här) militärer. Krypskyttar sköt både på militärer, demonstranter och poliser. Båda sidor trodde att den andra sköt. Det enda man var överens om var att ingen visste var skotten kom ifrån. Sant eller falskt? Jag har åtminstone inte kunnat påvisa att det är lögn som jag om och om igen har kunnat göra med rapporteringen i de svenska nyhetsprogrammen och ingen har kunnat dementera det. Se dokumentären här - mycket sevärd. Märk hur flera som vittnar till förmån för regeringen har dolda ansikten. Det beror på att många som gjort detta har blivit mördade. Bland annat är den palestinsksyriska skådespelaren som vittnar i början av dokumentären numera död. Han kidnappades och mördades ett tag efter denna dokumentär.

Det mest suspekta mediarapporterna har ju varit i samband med att "världssamfundet" (läs västsamfundet) har haft någon form av konferens/möte eller omröstning där stödet till "rebellerna", flygförbudszon m.m. i Syrien ska diskuteras. Detta i Geneve eller i FN eller om FN ska komma på besök t.ex. Just dessa dagar har "regimen" en förmåga att taima sina värsta övergrepp på civilbefolkningen om man ska tro nyhetsprogrammen här hemma. Alltså när man har som minst intresse av sådana här incidenter. I Homs genomförde armén en granatattack mot civila samma dag som en omröstning i FN skulle ske. Detta rapporterades med hemska bilder som vid en närmare titt visade sig bestå av bakbundna lik som låg med ansiktena neråt. Varför bakbinder man människor som dött i en granatattack? När Kofi Annan kom på besök så genomfördes en massaker i Houla där samtliga döda i efterhand visade sig vara regeringsanhängare. När Brahimi kom på besök så passade militären på att beskjuta en brödkö o.s.v. Dessa rapporter kommer från de ovan nämnda "oppositionskällorna" och förmedlades helt utan källkontroll av de svenska nyhetskanalerna. Flera filmer som visades kom från Syrisk television och klipptes för att passa in i den västerländska mediabilden av kriget. Ni kommer att känna igen några av dessa filmavsnitt i dokumentären ovan.

En av skaparna av dokumentären ovan Lizzie Phelan intervjuas här. Googla gärna på hennes namn. En annan som är bra att googla på i sammanhanget är Mimi Al Laham som också kallar sig Syriangirl. Hon har rapporterat om Syrien nästan sen konflikten startade och har blivit mycket känd för sitt konsekventa ställningstagande för regeringen i detta sammanhang trots att hon egentligen är motståndare till densamma.


torsdag 20 juni 2013

Är konflikten i Syrien sekteristisk?

Jag skrev ett brev till Proletären angående denna artikel av Patrik Paulov; "USA vill bryta sönder Syrien" . Jag fick ett mycket bra och utförligt svar som jag fick tillåtelse att publicera. Han är inte överens med vad jag skrev om Libanon och han har troligen rätt. Syrien håller han däremot med om.

Här kommer mitt brev först:

Jag tänkte komma med lite kamratlig kritik. Det gäller artikeln
"USA vill bryta sönder Syrien" som jag tycker är mycket bra... men en liten
grej bara. Det står så här "Dessutom angriper de sunnimuslimska
extremistrebellerna de etnisk-religiösa minoriteterna, vilket underblåser
sekteristiska motsättningar." Det är ju helt klart att de försöker
underblåsa sekteristiska motsättningar. Frågan är ju hur de lyckas. Det
är ju faktiskt så att alla de större religiösa samfunden står bakom
regeringen idag. Alltså även Sunnisamfundet. Jag tycker att det är viktigt
att betona detta i en sådan här artikel. Ska jag vara ärlig så tycker jag
att det ser ut som om de olika samfunden kommer rätt bra överens både i
Syrien och Libanon. Trots att SVT och TV4 försöker hävda motsatsen. Jag
har skrivit mer om detta i ett blogginlägg som jag länkar nedan. Ni får
gärna ta in det inlägget som insändare.

Här kommer Patriks svar

Hej Pierre

Kritik och synpunkter på Proletärens artiklar är alltid välkommet, än mer kamratlig sådan. Jag är i sak överens med dig i frågan om Syrien, även om allt inte kommer fram i varje artikel. De extrema sunnifundamentalisterna försöker splittra men mina kontakter i Syrien säger att de inte lyckats med detta. Merparten av sunniterna stöder inte rebeller och det bör ha framkommit i tidigare artiklar. Men att skriva saker en gång räcker som bekant inte, särskilt inte när propagandan är så intensiv. Proletären får helt enkelt återkomma i frågan.

Däremot finns avskräckande exempel på hur snabbt utifrån underblåst sekterisk splittring kan slå rot, som i Irak där sunniter och shiiter förr gifta sig med varandra och ibland växte upp utan att ens veta vilken grupp man tillhörde. Men med ockupationen förstördes detta snabbt.

Libanon är också mycket problematiskt och där är jag inte överens med dig. Libanon är ett land jag både besökt och följt mycket, särskilt under åren från kriget 2006 och framåt.

Imperialismen har under lång tid underblåst splittringen och numera är hela det politiska systemet uppbyggt kring etnisk-religiös tillhörighet där man främst röstar på partier från den egna sekten. Jag är medveten om att Hizbollah är en mycket tolerant organisation (jag tror jag tillhör en av få svenska journalister som intervjuat en av Hizbollahs ledare på plats i Libanon) och har en nära allians med Michel Aouns kristna Fria patriotiska rörelsen men också får stöd från många sunniter. Det var tydligt efter kriget 2006, även om jag på min reportageresa efter kort krigsslutet också mötte sunniter som gav uttryck för avsky mot Hizbollah och skyllde kriget på dem.

Det finns libaneser som hävdar att situationen därefter har förändrats till det sämre, bland annat som en följd av Syrienkonflikten och Hizbollahs ställningstagande. Det stora sunnitiska partiet Framtidsrörelsen, som är Hizbollahs starkaste motståndare, stöder ju rebellerna och Framtidsrörelsen har även (med hjälp av USA) aktivt underblåst sunniextrema rörelser i Libanon som är djupt anti-shiitiska. De återkommande striderna i Tripoli i norra Libanon beror, bland annat, på motsättningar mellan familjer med olika etniskt-religiöst ursprung.

Att splittring råder kan också ses utifrån röstetalen i de komplicerade valen. Visserligen fick den allians som Hizbollah ingått med det shiitiska partiet Amal och andra mindre organisationer, tillsammans med kristna Fria patriotiska rörelsen, en majoritet av rösterna (om än inte av parlamentsplatserna) i valet i juni 2009, men skillnaden mellan blocken är inte jättestor. Hizbollah själv skulle knappast få stöd av folkmajoriteten.

Proletären får som sagt återkomma till detta framöver.

Här några äldre artiklar som ger en bakgrund

http://www.proletaren.se/utrikes/ovrigt/usa-vill-dra-libanon-i-kriget-mot-terrorismen

http://www.proletaren.se/utrikes/ovrigt/imperialistisk-inblandning-i-libanons-valkampanj

http://www.proletaren.se/utrikes/ovrigt/ingen-klar-segrare-i-libanesiska-valet

mvh
Patrik Paulov

fredag 14 juni 2013

USA skickar vapen till Syriens "Contras"

USA tänker nu skicka vapen öppet till de s.k. "rebellerna" i Syrien. Man har "bevis" för att armén använt gas. Faktum är att gas bara kunnat påvisas på "rebell"-sidan. När FN undersökte förekomsten av gas i Syrien på den syriska regeringens begäran kunde man bara påvisa att gas använts av "rebellerna". I Turkiet beslagtogs 2 kilo sarin från al-Qaida. Ändå envisas alla media här med att säga att "förmodligen" båda sidor använt gas. Observera frasen "förmodligen" som skvallerbyttor brukar använda för att ingen ska påstå att de har ljugit. Nu säger alltså USA att deras s.k. röda linje är passerad. Man har "bevis".... Hur trovärdigt kan detta vara, när det kommer från en nation som har startat det ena kriget efter det andra baserade på konspirationsteorier som om och om igen visat sig vara rena lögner. I Afghanistan beskylldes Talibanerna för elfte septemberattacken. lögn. Irakkriget startades för att Irak hade massförstörelsevapen. Lögn. Det troligaste är att kriget startade för att de inte hade massförstörelsevapen. I Libyen höll armén på att massakrera sin egen befolkning. Baserade på rapporter från bland annat Amnesty. Efteråt kunde Amnesty själva konstatera att inte en siffra i deras rapporter var sanna. Några massakrer förekom inte och flertalet döda dog i NATOs bombningar.

http://www.youtube.com/watch?v=Djnf6R9jOZ8

Det troligaste här är att det handlar om att regeringsstyrkorna nu har ett stort övertag och att man vill att al-Qaida-krigarna ska kunna hålla ut till efter de planerade fredsförhandlingarna. Fredsförhandlingar som västmakterna nu vill förhala samtidigt som de öppet tänker skicka vapen till Syriens motsvarighet till Contras i Nicaragua.

Titta gärna på detta också:

http://rt.com/news/us-claims-assad-chemical-weapons-671/#_=         
http://www.fib.se/hem/item/3025-usa-vill-ha-mer-krig-i-syrien-%E2%80%93-ej-fred
http://www.syriensolidaritet.se/?p=63